Fakta om Perstorpsgården
Perstorpsgården är ett unikt gårdsmuseum, som ligger i byn Perstorp på ön Bolmsö. Gården och markerna donerades till Bolmsö gamla församling. Detta gjordes genom ett testamente som siste sonen i huset skrev år 1971. Perstorpsgården består idag av flera byggnader med bland annat ett boningshus och en liten ryggåsstuga. Gården och dess mark är på 38 hektar. Mangårdsbyggnaden byggdes år1899 och ersatte ett äldre hus som stått på samma plats. Många av föremålen som finns i husen har använts på gården. Barnen på gården fick tidigt lära sig att inte slänga saker i onödan. Det lagades eller kom till nytta på andra sätt.
Familjerna på gården
Det var en man som hette Petter Jönsson, han kom ifrån Nabbarna och flyttade till Perstorp. År 1847 gifte han sig med Anna-Britta Petersdotter som var född i Perstorp. Den 16 oktober 1847 köpte Petter och Anna-Britta Perstorp 1:4 (marken där nuvarande gården står på) av Anna-Brittas föräldrar. Petter Jönsson var Bolmsös kommunalordförande mellan åren1863-1872.
Petter och Anna-Britta fick tre söner, Anders, Sven och Daniel. Sönerna föddes mellan åren1849 och 1855. Två år senare föddes också en dotter, Anna-Britta dör tragiskt i barnsäng och den nyfödda dottern lever endast åtta dagar efter födsel.
Mellansonen Sven växte upp och köpte gården av sin far och löste samtidigt ur sin syskon från gården. År1886 gifte sig Sven med Lovisa Knutsdotter som kom från byn Håringe, Bolmsö. När Lovisa flyttade in på gården hade hon redan dottern Alma (f.1882) då fyra år gammal. Sven och Lovisa får 3 gemensamma barn.
Betty f.1887
Hjalmar f.1890
Adolf f.1893
Tillsammans på gården bodde alla syskonen hela livet. De var också de sista personerna som bodde i Perstorpsgården.
ALMA
Född 22 maj 1882 och kom till Perstorp vid fyra års ålder när hennes mor gifte sig med Sven Pettersson. Hon fick 3 halvsyskon. Alma jobbade som kokerska på restauranger och hotell runt om i Småland. Alma var ofta en anlitad kalaskokerska när det vankades fest i trakten. När Alma var i 50-årsåldern drabbades hon av en blodpropp i hjärnan. Detta gjorde henne förlamad och hon kom till ett hem i Vänersborg. Alma blev 73 år.
BETTY
Född 15 december 1887. Hon var Sven och Lovisas första gemensamma barn. Betty lärde sig tidigt att sy och blev hemsömmerska – vilket betydde att hon sydde och reparerade kläder och hemtextilier på uppdrag av familjer runtom på ön. I huset står det två symaskiner, som varit hennes. En rese-symaskin och en tramp-symaskin. Förutom att hon sydde åt folk så skötte även Betty hushållet på gården. Betty skötte också mjölkningen och fick flera diplom som idag hänger i huset. År 1965 gick Betty bort 78 år gammal på Värnamo sjukhus.
HJALMAR
Född 2 september 1890. Förste sonen till Sven och Lovisa. Hjalmar var väldigt händig och intresserad av jakt, fiske, skog och skytte. Tillsammans med sin bror spelade han ofta dragspel och munspel när det var dans på ön. Han kunde laga det mesta som var trasigt. Det finns en historia om en viss mössa och en hungrig kossa. Hjalmar skötte lantbruket och var alltid den som körde hästen. Det var Hjalmar som köpte husets första radio på 30-talet, i Unnaryd. Två dagar före jul år 1966 avlider Hjalmar efter en fallolycka uppe på vinden i huset.
ADOLF
Född 30 december 1893, den andre sonen och sista barnet. Förutom lantbrukare var Adolf också musikalisk och kunde både joddla och spela dragspel. Han sjöng också i kyrkokören. När Adolf hade köpt något nytt ville han gärna att det skulle uppmärksammas. En gång hade han köpt ett par nya stövlar. När ingen noterade det nya inköpet blev han tvungen att utropa “Det är bra gott med nya stövlar”.
Adolf var det syskon som levde sina sista år ensam i huset. År1967 skrev han sitt testamente och han testamenterade hela Perstorpsgården med mark till Bolmsö gamla församling. Han önskade att det skulle bildas en fond benämnd “Adolf Svensson, Perstorps fond”. Våren 1971 går Adolf bort på Ljungby lasarett.
Mangårdsbyggnaden
Mangårdsbyggnaden byggdes år1899 och stod klar ett år senare. Inne i huset ser man en typisk 1920-talsstil. Under åren har det aldrig gjorts någon större renovering eller någon ombyggnad av huset. Det gjordes en storstädning av huset innan visningarna av huset började på allvar. I “stora rummet” hänger det en lampa av kristall som är från 1920-talet, det var först år 1923 som de fick elektricitet i huset. Rum och finporslin användes endast till högtider och kalas. Till vardags stängdes dörrarna till stora rummet. Enda gångerna som man gick in där till vardags, var det när man skulle lyssna på radion. I detta rum tapetserades det om var 23:e år, när det skulle vara husförhör.
Köket är original och användes fram till år1971. Ett av syskonen sov i det otäta köket som under vintrarna på 40-talet kunde bli riktigt kalla.
I huset fanns det aldrig någon telefon eller TV, för att ringa ett samtal fick man gå till grannen.
Ryggåsstugan
Ryggåsstugan flyttades och satte på plats i Perstorp under mitten av 1800-talet. Tidigare hade huset stått i en närliggande by på Bolmsö, där den hade byggts upp under 1700-talet. Från att den hade satts i Perstorp på 1860-talet till sekelskiftet var stugan bebodd. Efter det användes byggnaden som en visthusbod. En visthusbod var en mindre byggnad som traditionellt användes för förvaring av mat som mjölk, smör och matvaror som krävde svala utrymmen. Det kunde också finnas köksredskap och andra förnödenheter. Den var också ett extra utrymme för förvaring av trädgårdsredskap, verktyg eller andra saker som inte fick plats i huvudbyggnaden. Visthusboden var ofta placerad nära huvudbyggnaden för enkel tillgång. Det byggdes ut en liten del på stugan när den sattes upp i Perstorp, det blev en snickarbod. I stugan stod också byns stenmangel som användes av hela byns kvinnor när det var tvätt/byk-tider
Ladugården och jordkällaren
Ladugården byggdes på 1920-talet, men år 1975 brändes hela byggnaden ner. Detta var inte en olycka som man kunnat tro. Det var bestämt att ladugården var i så dåligt skick att det var bättre att låta den brinna upp istället för att restaureras. Brandkåren tog detta som ett tillfälle att öva sig på att kontrollera bränder. Man valde på 90-talet att bygga upp en ny ladugård och år 2000 stod den klar. Jordkällaren på gården blev under 1980-talet utjämnad med marken, för att den skymde sikten för bilisterna på vägen.