Perstorpsgården
Fakta om Perstorpsgården
Perstorpsgården är ett på sitt sätt ett unikt gårdsmuseum, som ligger i Perstorp på Bolmsö. Gården och markerna donerades till Bolmsö gamla församling. Detta gjordes genom ett testamente av sista sonen i huset år 1971. Perstorpsgården är inte bara ett hus, de består av två byggnader med en liten ryggåsstuga och ett boningshus. Hela gården med mark är på ca 38 hektar. Mangårdsbyggnaden byggdes 1899 och ersatte ett äldre hus. Många av föremålen som finns i husen har använts på gården. Barnen på denna gården fick tidigt lära sig att inte slänga saker i onödan. Det lagades eller kom till nytta på andra sätt.
Familjerna på gården
Det var en man som hette Petter Jönsson, han kom ifrån Nabbarna och flyttade till Perstorp 1847 och gifte han sig med AnnaBritta Petersdotter som var född i Perstorp. Den 16 oktober köpte Petter och AnnaBritta Perstorp 1:4 (marken där nuvarande gård står på), av AnnaBrittas föräldrar. Petter Jönsson var Bolmsös kommunalordförande mellan 1863-1872.
Petter och AnnaBritta fick tre söner, Anders,Sven och Daniel. Som föddes mellan 1849 och 1855. två år senare föddes också en dotter, AnnaBritta dör i barnsäng och dottern lever endast åtta dagar.
Mellansonen Sven växte upp och köpte gården av sin far och löste ur sin syskon från gården. 1886 gifte han sig med Lovisa Knutsdotter som kom från Håringe. När Lovisa flyttade in på gården hade hon redan dottern Alma f.1882 på fyra år. Sven och Lovisa får 3 gemensamma barn.
Betty f.1887
Hjalmar f.1890
Adolf f.1893
Tillsammans på gården bodde alla syskonen resten av livet. De var de sista personerna som bodde på Perstorpsgården.
ALMA
Född 22 maj 1882 och kom till Perstorp vid fyra års ålder när hennes mor gifte sig med Sven Pettersson. Hon fick 3 halvsyskon. Alma jobbade som kokerska på restaurang och hotell runt om i Småland. Alma var ofta kalaskokerska när det vankades fest i trakten. När Alma var i 50-årsåldern drabbades hon av en blodpropp i hjärnan. Detta gjorde henne handlingsförlamad och till slut kom hon till ett hem i Vänersborg. Alma blev 73 år.
BETTY
Född 15 december 1887, hon var Sven och Lovisas första gemensamma barn. Betty lärde sig tidigt att sy och blev sedan hemsömmerska – vilket betyder att hon sydde och reparerade kläder och hemtextilier på uppdrag av familjer runtom på ön. Förutom att hon sydde åt folk så skötte även Betty hushållet i Perstorpsgården. Betty skötte även mjölkningen och fick diplom som hänger i huset. 1965 gick Betty bort 78 år gammal på Värnamo sjukhus.
HJALMAR
Född 2 september 1890, första sonen. Hjalmar var väldigt händig och intresserad av jakt,fiske,skog och skytte. Han lagade det mesta som var trasigt. Hjalmar skötte lantbruket och var alltid den som körde hästen. Det var Hjalmar som i Unnaryd köpte husets första radio på 30-talet. Två dagar före jul 1966 dör Hjalmar uppe på vinden i huset.
ADOLF
Född 30 december 1893. Andra sonen och sista barnet. Adolf var också lantbrukare. Han var musikalisk och kunde både joddla och spela dragspel. Sjöng i kyrkokören. När Adolf hade köpt något nytt skulle det gärna märkas ville han. En gång hade han köpt ett par nya stövlar. När ingen uppmärksammade nya inköpet blev han tvungen att utropa “Det är bra gott med nya stövlar”. Adolf var sista syskonet och levde sina sista år ensam i huset. 1967 skrev han sitt testamente och han testamenterade Perstorpsgården med mark till Bolmsö gamla församling. Han önskade att det skulle bildas en fond benämnd “Adolf Svensson, Perstorps fond”. Våren 1971 går Adolf bort på Ljungby lasarett.
Mangårdsbyggnaden
Mangårdsbyggnaden byggdes 1899 och stod klar 1900. Inne i huset är det en typisk 1920-talsstil. Under åren har det aldrig gjorts någon större renovering eller någon ombyggnad. Det gjordes en storstädning av huset innan visningarna av huset började på allvar. I “stora rummet” hänger det en lampa av kristall som är från 1920-talet, det var först 1923 som de fick el i huset. Rum och fin porslin användes endast till högtider och kalas. Till vardags stängdes dörrarna till rummet. Enda gångerna som man gick in där till vardags, var det när man skulle lyssna på radio. I detta rum tapetserades det om var 23:e år, när det skulle vara husförhör.
Köket är original och användes fram till 1971. En av syskonen sov och hade sin säng i det otäta köket som under vintrarna på 40-talet kunde bli riktigt kalla.
I huset fanns det aldrig någon telefon eller TV, för att ringa ett samtal fick man gå till en granne.
Ryggåsstugan
Ryggåsstugan flyttades och satte på plats i Perstorp under mitten av 1800-talet. Tidigare hade huset stått i en närliggande by på Bolmsö, där den hade byggts upp under 1700-talet. Från att den hade satts i Perstorp till sekelskiftet var stugan bebodd. Efter har byggnaden använts som en visthusbod, en visthusbod var en mindre byggnad som traditionellt används för förvaring av mat som mjölk,smör och matvaror som krävde svala utrymmen. Det kunde också finnas köksredskap och andra förnödenheter. Den kunde också användas som ett extra utrymme för förvaring av trädgårdsredskap, verktyg eller andra saker som inte fick plats i huvudbyggnaden. Visthusboden var ofta placerad nära huvudbyggnaden för enkel tillgång. Det byggdes ut en liten del på stugan när den byggdes upp i Perstorp igen, det var en snickarbod. I stugan stod också byn stenmangel som användes av hela byns kvinnor.
Ladugården och jordkällaren
Ladugården byggdes på 1920-talet, men 1975 brändes hela byggnaden ner. Detta var inte en olycka som man kunde tro. Det var bestämt att ladugården var i så dåligt skick att det var bättre att låta den brinna upp istället för att restaurera. Brandkåren tog detta som ett tillfälle att öva sig på att kontrollera bränder. Man valde på 90-talet att bygga upp en ny ladugård och år 2000 stod den klar. Jordkällaren på gården blev under 1981 utjämnad med mark, för att den skymde sikten på vägen för bilister. Idag finns det inget spår kvar av källaren.
Rocknet
Såväl Rocknet som Perstorp har de varit vanliga lantbruksfastigheter som har brukats till familjers försörjning sedan urminnes tider. Från början verkade de som arrendatorer till frälse, vilket innebar att de hyrde mark av adelsmän eller kyrkan och betalade en årlig avgift. Med tiden förvärvade de dock mer självständighet och frihet genom att köpa eller få tilldelat egna hemman, vilket gav dem mer kontroll över sin egen mark och ekonomi. Denna övergång från att vara beroende av frälse till att vara fria bönder var en viktig utveckling för bönderna i Sverige under medeltiden och tidigmodern tid.
Axel Hagström (f.1887 d.1950) ägde fastigheten Rocknet och Smederydkvarn som låg några kilometer från hemmet. Smederyskvarn antyder till en gård med tillhörande kvarnrörelse. Rocknet tyder om att gården ligger i anslutning till de många rullstensåsar eller råcknar som man också säger. På norra Bolmsö förekommer dessa ofta.
Axel gifte sig med en Ellen Emanuelsson (Söder), hennes far hade tidigare ägt gården. Ellen dog 1919 i sviterna av spanska sjukan, Axel valde att efteråt gifta om sig med Ellens syster Mimmi. Hon dog 1942. De båda äktenskapen var barnlösa och i testamentet som Axel skrev skulle Smederyds Kvarn, Rocknet och ett hyreshus i Helsingborg förvaltas av efterlevande släktingar, varefter skulle dåvarande Bolmsö kommun ( som senare ingick i Ljungby kommun) bli ägare till egendomen. Både efterlevande och kommun insåg att begäran som skrivits i testamentet skulle göra framtiden komplicerad, man kom överens om ändring vilket innebar att Bolmsö kommun blev ägare till Rocknet och övrig kvarlåtenskap tillföll ättlingarna.
Både i stiftelserna och fondernas namn finns minnet kvar från familjerna Hagström, Söder och Emanuelsson.